Då måste jag ju tänka… *skratt*
Det startade med att vi bildade One Voice 1994. När vi var ute på konserter med One Voice kom det fram människor och frågade när jag skulle bilda en kör där alla fick vara med och sjunga. Inte bara för dem som har musiken som yrke, utan för de som bara tycker det är kul att sjunga men inte har chansen.
Så tanken fanns i mitt huvud väldigt väldigt länge, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den.
Under 2003/04 fick jag möjlighet att arbeta med Fame Factory som gick på TV3. I samband med det kände jag att nu var det dags att göra något mer konkret av idén med en kör där alla kan vara med. Det skulle vara väldigt kul att utveckla människor som har någon slags längtan efter att få blomma ut.
Vi behövde en lokal att vara i så jag tog kontakt med Gustav Vasa Kyrka i Stockholm. Det var inte helt enkelt att hyra kyrkan utan jag fick gå på ett möte med kyrkorådet och presentera min idé.
Den händelsen i sig är en ganska kul historia. När jag kom till kyrkorådet var det ca 9 äldre herrar och damer med blått hår som satt runt ett ovalt konferensbord. Framför varje deltagare fanns det en mikrofon som man skulle tala i när man hade ordet. Jag förstod väl inte riktigt varför man var tvungen att tala i en mikrofon när vi satt en halvmeter från varandra, men så skulle det vara. Det var ett mycket formellt möte.
Jag tilldelades ordet, lutade mig fram mot mikrofonen vid min plats och började berätta om min idé. De måste ha gillat vad de hörde för jag fick hyra kyrkan.
Sen drog vi igång. Marknadsföring skedde bland annat via radio och TV3’s hemsida. Om jag minns rätt var det den 6 september 2004 som vi öppnade dörrarna till Gustav Vasa kyrka i Stockholm för den allra första repetitionen av Du kan sjunga gospel.
Det kom ca 400 personer till den allra första repetionen. Helt fantastiskt!
Nja, faktiskt inte *skratt* Jag kastade mig ut – NU kör vi!
Sen fick jag nog lite panik. Det var ju så många som var på! Det var ju positivt – men samtidigt kände jag att – Oj – nu har jag ju ansvar att leverera. Så satte jag mig hemma på kammaren och funderade igenom hur vi ska göra det här. Första terminen var som ett test för alla. Ganska snabbt hittade vi en form som vi har än idag.
Nej. Det skulle först och främst vara riktiga körarrangemang på låtarna. Sedan möta deltagarna på deras nivå och ta det därifrån och bara bygga uppåt. Precis som en riktig kör.
Ja, absolut. Hela mitt liv har jag haft så mycket projekt och planer hit och dit å så har man kämpat kämpat kämpat men ändå inte kommit framåt. Men det här med körsång har alltid funnits där någonstans, man har gjort det på en höft liksom, å sen helt plötsligt, – Wow, det är ju det här jag ska göra! Det är det här jag ska utveckla – det är ju det här jag ska göra något ordentligt av. Så nu känns det helt fantastiskt!
Ibland kan man bli lite hemmablind av körens utveckling så då är det kul att höra det som några från den nystartade Malmökören sa tidigare idag här på Julweekend:
– Det är helt fantastiskt att få sjunga med deltagare från Stockholmskören, man märker hur mycket erfarenhet ni har av att sjunga tillsammans, hur bra det låter, och att det måste ha hänt massor av grejer under de här 5 åren, vi har ju själva precis avslutat vår första termin. Det är enormt peppande att få vara med de här sångarna från Stockholmskören!
Då märker man att det har gått framåt!
Absolut! Verkligen! Men det finns otroligt mycket mer saker jag skulle vilja göra med DKSG både i Sverige och utomlands. Många drömmar och visioner om vad man skulle kunna göra.
Jag försöker hitta en bredd. Det ska finnas något för alla.
Nr 1 – det måste vara en låt jag tycker om själv. Det är svårt att jobba med material som man själv inte diggar.
Sen försöker jag hitta en mix. De som är där för att sjunga ren gospel ska få det, de som tycker det är kul med gammal soul och pop ska få det och den yngre kategorin som är med i kören ska få sitt.
*Skratt* – nej – men det skulle vara intressant…
Jag brukar ha någon slags grundtanke inför varje termin… Men sen vill jag ha det lite öppet – jag känner från gång till gång. Alla låtar funkar kanske inte som man trott… - Den här låten kommer att bli fantastisk! – Men så kanske inte kördeltagarna känner så. Ni kanske inte tycker den är lika fantastisk som jag tycker att den är.
Då måste jag hitta en låt till nästa gång som är ”safe” som jag kan vara säker på att alla ska digga.
Nej… men jag har fått kämpa med vissa låtar. "Single Ladies" fick jag kämpa lite med. Jag älskar ju den. Jag förstod att det var svårt att förstå den från början. Men den blev väldigt bra.
Man vet aldrig… *skratt*
Vissa låtar tror man ska bli fantastiska men sen funkar den kanske inte lika bra som man trott och andra är det tvärt om med. Som Umbrella t.ex. – jag tyckte att det var en skön låt och tänkte att man kunde göra en ballad-version av den. Sen blev den bara SÅ FANTASTISK!!! Det hade jag inte riktigt förväntat mig innan.
En låt som verkligen har fastnat är ”Going up Yonder”, som alla – varje gång den dyker upp säger – ”åh – den är så härlig”. Den låten var Jockes förslag från början. Jag vet inte riktigt varför den låten har blivit en favorit men den har nog något speciellt.
Det är roligt! Det är 12 år mellan oss – Jocke är storebror. Han flyttade hemifrån tidigt så vi växte inte direkt upp tillsammans. Det är egentligen nu under de här 5 åren som vi har lärt känna varandra ordentligt. Vi har kommit varandra nära på många plan.
Jag skriver nästan allt själv. Tiden är lite olika. Ibland tar det några timmar och ibland kan det ta nästan en hel dag.
När jag hör en låt som jag känner skulle passa för kören så går jag ofta och funderar och prövar olika varianter i mitt huvud som skulle kunna vara bra för DKSG. När jag har hittat en grundidé så sätter jag mig vid pianot och börjar testa olika varianter på stämmor och framförallt hur jag ska lägga stämföringen. Detta för att hitta den bästa körklangen så att det inte blir för högt eller för lågt.
Efter det gör jag ett grundarr med massor av toner och staplar stämmorna på varandra. Sedan spelar och sjunger jag igenom allt och efter det ändrar jag det partier som inte känns bra.
Jocke och jag går alltid igenom noga inför varje rep så att mina stämmor ska fungera med hans pianokomp.
Vissa evenemang har jag puschat för själv. Andra har kommit som erbjudanden då det böjar bli känt att vi har den här kören. Vissa saker har jag själv fått erbjudande om och då har jag sagt att – ja, jag kommer om jag får ta med mig kören. Det är så kul att kunna erbjuda något lite extra till kören ibland utöver de ordinarie repen.
De gånger de vill ha en mindre kör tackar vi oftast nej om det inte är så att det dyker upp två uppdrag där vi kan dela upp kören. Det är viktigt att alla får vara med.
Den ligger centralt. Det är en av de få lokaler som har allt i ett hus. Vi kan ha våra repetitioner och konserter i samma lokal. Det finns ett bra fik i anslutning till Filadelfiakyrkan och flera restauranger runt omkring för deltagarna att träffas på innan om så önskas. Allt på ett och samma ställe helt enkelt.
Det var inget jag tänkte på när vi startade kören – det kom liksom med på köpet. Det har blivit så konkret i kören att körsång är en hälsofaktor. Det finns de i kören som har fått körsången som friskvård via sin arbetsgivare. Deltagare har skickat mail till mig och berättat sina livshistorier, fantastiska berättelser, hur de tack vare sången har orkat ta tag i saker och även hittat en väg ur en depression. Fantastiska berättelser verkligen.
Det är väldigt spännande det här i Skåne och jag hoppas att det sprider sig. Tänk om man skulle kunna få en remiss till körsång. Så många glada och friskare människor vi skulle ha då!
Man är inte 20 år längre. *skratt*
Jag blir väldigt trött efter en körrepetition. Samtidigt som det är så kul och ger mig massa energi! Det tar några timmar på måndags- och onsdagskvällarna efter kören innan jag kan varva ner och somna. Jag är så speedad när jag kommer hem.
Det känns jättekul att nu även ha en kör i Malmö. Fler fasta körer blir svårt att hinna med varje vecka. Däremot jobbar jag gärna med flera weekendkörer runtom i Sverige.
Berätta om dina tankar med varför vi gör koreografi – nu får du en gång för alla klargöra detta. (Ett hjärtligt skratt bubblar ur Gabriel när jag ställer denna fråga.)
Idén med koreografi är att ta bort fokus från sången en stund. Att man inte ska stå och TÄNKA för mycket utan bara SJUNGA.
När man ska lära sig en ny låt så är det lätt att man fokuserar på att sjunga rätt toner och man tänker hela tiden på nästa melodifras och text. Man låser sig så lätt och man blir spänd. Så om man då istället fokuserar på något annat – Vart ska min fot gå? – Vad ska jag nu göra med armen? Då glömmer man sången för en stund och man sjunger naturligt.
Sen är det ju bra för flåset!
Precis som på uppvärmningen där vi har övningar med flås. Jag ser ju när folk behöver upp och hoppa för att hålla energin uppe under hela repet.
Japp – hem och öva! *skratt*
Så länge ni vill så kör vi! Så länge ni hänger på och vill göra grejer så - absolut! Det är väldigt kul att kunna erbjuda olika aktiviteter utöver de ordinarie körrepetitionerna för befintliga kördeltagare i Stockholm och Malmö men även för de i resten av landet som vill följa med. Alla är välkomna!
Kurs låter kanske lite negativt för vissa men det tycker inte jag att det är. Ta mina deltagare från Malmö som är här i dag som ett exempel:
5 år har vi hållt på i Stockholm – de kommer hit från Malmökören idag och känner – WOW – vad ni har utvecklats och hunnit mycket på 5 år!
Tänk att man går en kurs och utvecklats trots att man kanske inte märker det själv för att man är så van att höra hur kören låter. Men om man ser det på långsikt så har det hänt otroligt mycket. Kursen har utvecklat kören och kursdeltagarna har blivit bättre och starkare sångare. Så på det sättet tycker jag det är bra att kalla det för en kurs.
Men samtidigt vill jag att vi ska känna att vi är en kör, att vi är en enhet. Att det är så många som har lärt känna varandra, fått nya vänner, bildat nätverk mm. Det har bildats kompisgäng som går och fikar tillsammans. Det sociala – det är kören. Kursen är det vi utvecklas inom.
Jag tycker inte det ena tar ut det andra. Vi är båda delarna.
De första fyra åren hade vi överhuvudtaget inga gästartister med på våra konserter (förutom en liten "surprise" från Carola vid ett tillfälle) . När det är konsert ska KÖREN vara i fokus – KÖREN som ska glänsa – ingen annan. Kören ska få bjuda in sina vänner. Men sen kom önskemålet om gästartister. Många anhöriga har varit och sett våra konserter flera gånger, och ville ha lite nya moment. Det har funkat bra tycker jag. En per konsert. Magnus Carlsson våren 2009 och Charlotte Perrelli hösten 2009.
Jag kan gärna sjunga någon gång, tyvärr är min hals inte frisk sedan ett år tillbaka så jag försöker vila rösten när jag kan. Men om önskemålet finns kvar så - Absolut! Jag blir verkligen jättesmickrad att ni frågar!
Framförallt glädje! Ett gäng som har kul tillsammans! – Det är det absolut viktigaste! Har vi inte roligt kan vi lägga ner… Att alla faktiskt kan sjunga! Och att vi låter riktigt riktigt bra!
Det är alltid svårt att hitta på nya saker – speciellt efter 5 år och samtidigt vill jag inte ändra för mycket på ett koncept som många verkar tycka om. Men för alla er som har förslag och önskemål – maila in på dukansjungagospelframtid@gmail.com
Nu sticker du iväg till Miami några månader inför vårterminens start och laddar dina batterier? Vad är det som drar dig till dit?
Jag försöker hitta inspiration när jag är i USA. Besöka gospelkyrkor och så. Leta efter nya låtar. Och samtidigt ladda batterierna för ett nytt fantastiskt år!
YES!
Det är det jag tycker är kul nu – det blir inte ett break på 3 månader där vi (jag och ni fantastiska körmedlemmar) inte har kontakt med varandra utan nu kan vi kommunicera på min blogg. Ni får gärna ska skriva kommentarer. Jag läser dem varje dag. Skriv gärna frågor också.
Jag tycker det blev lyckat! Om det är ett önskemål från kören så kan det absolut bli fler gånger. Varför inte?!
De flesta killarna sitter i tenorstämman och där får det gärna bli fler. Vi har ju nu ett erbjudande här på hemsidan för både Stockholm och Malmö. Hoppas att det lockar fler killar till kören.
Jag vill passa på att säga ett stort TACK till ALLA er som sjunger i mina körer! Tacka för att ni är med och gör min dröm och vision till verklighet. Utan er är det här ingenting. Det är tack vara att ni kommer varje vecka och är så gulliga som jag känner att jag aldrig vill sluta leda kören.
Om ni vill så blir det 5 år till!
Stort tack Gabriel för att du ställde upp på denna intervju.
Nu är det mindre än en månad kvar till vårterminen som startar den 22 februari i Stockholm och den 3 mars i Malmö. Vi ses är!!
Vid tangentbordet
Anna Sporrong
Medlem sedan hösten 2005.
